Bye bye!

Eleven City Diner - pt II

Det finns några acceptabla skäl till återbesök. Att jämföra upplevelsen när man äter middag istället för frukost är ett.

Jag kände för en riktig, traditionell hamburgare. Det blev en bacon & cheese med pepper jack-ost. Mycket bra, men pommes fritesen kändes inte värdiga det här stället. Helt okej men verkligen inte mer.

Det var omöjligt att inte avsluta med en annan klassiker. Apple pie a la mode. Det blev lite mycket, men hey, såna bekymmer verkar inte plåga folk i det här landet i nämnvärd grad. When in Rome!

Att äta vid bardisken är fortfarande ett skönt alternativ för den ensamme gästen. En viktig aspekt.

Flaco Taco - inte Santa Maria

Den sjukt genomarbetade sajten yelp.com hjälpte till med en trovärdig, enkel mexikan på vettigt gångavstånd (även om vädret var, err, dramatiskt). Här äter man sånt som (jag tror) är mexikanskt på riktigt. Väldigt mysigt, speciellt när snön blåser horisontellt utanför.

Jag åt Taco Pescado. Fisktacos - försök sälja den i Sverige! Fast tacos, jag tror inte det fanns någon beröringspunkt alls med det som heter tacos hemma. Mjuka majstortillas, saftiga fiskbitar, lite rödlök++, en sås som mystiskt nog såg lite rhode island-aktig ut (!) och två typer salsa som tillbehör. Mycket, mycket smarrigt. Jag skulle önska jag varit hungrigare och testat fler grejer med tanke på ljusårsavståndet mellan vad detta är och vad mat med samma namn är hemma.

Batman?

Ikväll har jag kämpat mig igenom snö och vind. Inte första gången. Jag har nog sällan varit så kall som här. Anyway: På väg genom stan i värsta vädret fick jag se den här helt galet coola byggnaden. Det är ett *fängelse*! Mer exakt: The Metropolitan Correctional Center. Hur coolt är inte det? Jag förväntade mig att Batman skulle svepa ner precis när som helst.
Bild på annan sajt

Own a piece of history!

Snurrar på TV här. I love it.



Kolla speciellt herren 15 sekunder in i videon. Så här tänker jag mig manuset: "While writing a difficult passage, you turn to your Obama plate for inspiration. Comforted, you carry on writing with a smile on your face."

http://www.victoryplate.com/

Al's Italian Beef - Kommer Christopher Moltisanti snart?

Förhandsfavorit #4 (I'm on a roll).
Al's Italian Beef. Vad ska man säga. Bilden säger liksom ingenting. Det ser ju skitäckligt ut. Det var det absolut inte. Jag har aldrig smakat något liknande, men det lär vara allt annat än okänt här:

"Very few restaurants have foods with flavors so distinctive and unique that they are featured as one of Esquire magazine’s current picks for best sandwiches in America."

Grejen var att hela mackan var alldeles genomblöt. Någon sorts underbar mix av kött...sås (?) och fett tror jag. Och köttet var sådär smälta-i-munnen mört. Samtidigt kändes hela stället extremt manligt på det där italiensk-amerikanska sättet. Jag trodde Christopher Moltisanti skulle komma springande in och spöa upp personalen precis när som helst.

Tamarind - slick asiat

OK, dags att bocka av #3 på listan med förhandsfavoriter: Tamarind. Praktiskt nog ett kvarter från konferanshotellet.

Slick interiör. Loungig musik med slöa beats. Blandad asiatisk meny. Hey, är det Stockholm eller Chicago?

Jag åt anksoppa + "sticky pots" eller vad det nu hette, fast ångade den här gången, och drack sencha green tea. Det var väldigt, väldigt gott.

Lao-Sze Chuan - där män är män och Jörgen är feg

OK, ett förhandstippat ställa till: Lao-Sze Chuan. Bästa szechuan-stället i stan sägs det. Who am I to argue, jag är, trots mitt efternamn, ingen Kina-expert.
Problemet var att jag i min ensamhet (och hunger, jag åkte hit efter att först ha vandrat omkring i det som - tror jag - skulle vara Greektown men mest kändes folktomt och förblåst) fegade ur litegrann.
Menyn var episk. Stället kändes våldsamt genuint. Personalen var sådär härligt kinesiskt brysk. Hur som helst, jag backade både från "really spicy" (trots fantastiska rätter) och "very genuine" (typ grismage). Jag landade på "Szhechuan beef", dumplings som inte hette dumplings ("sticky pan"?) och en sorts kimchi-kusin som inte var jäst. Och en Tsingtao. Det var riktigt, riktigt gott. Trots att den där biffen ser ut som något man i ett ljust ögonblick skulle kunna få på Chopsticks så var det stoor skillnad.
Men som sagt, det känns ändå som jag fegade ur. Och det är ju lite tråkigt.

Det jag med säkerhet kommer minnas var den kinesiske herren som erbjöd att köra mig hem när jag bad dem ringa en taxi (Chinatown är en bit bort). Var han snäll? Nej, han blåste mig litegrann. Men det är OK, hans bryska, rökiga röst kopplat till hans vänligt förvirrade frågor om Sverige ("You have Chinatown"?) sittande i hans stökiga Mercedes ML var värt det. Han var dessutom mycket imponerad över att jag hade tre barn. Yeah!

iPhonestrul, adapterglömska och bra service

Om det försenade postandet:

- Jag vågar inte posta från mobilen via 3G. Dataroaming känns galet dyrt.
- Jag trodde det skulle finnas mer publik WiFi. Inte så mycket tur med det hittils. Starbucks är ju bra så, men jag har inte varit så sugen på att hänga där.
- Jag glömde fixa adapter till US-jacken innan jag åkte. Ganska avgörande för datorn + laddning av mobilen.
- Kollade på Apple Store om det gick att köpa bara den där manicken som man fäster på själva adaptern (som är specifik för det aktuella landet). Det är ju mest en liten plastbit med metall på. Det gick inte. Däremot kunde jag köpa en komplett adapter till en MacBook 13". Det kostade 80 dollar.
- MEN det visade sig, tack vare min trevlige expedit, att de ibland hade just såna små manicker liggande i samband med reparationer osv. Mycket riktigt. Han hittade en. Jag fick den. Kostade ingenting. Problem löst. Tack!

Enkelt igen [blush] - köpcenterjapan

Hungrig och trött i fel del av stan för enkla, unika kulinariska överraskningar. Men lo and behold: Udon tempura, här, i lyxköpcentret. Vad trevligt! Ingen prisvinnare, men udon är en av mina favoriter. Det smakade ganska bra. Julmusiken förtog något av glädjen. Jag hittade dock en sjukt bra Lego-affär. Vilken grej! Såna ska vi ha i Sverige.

Eleven City Diner - Jewish Deli extraordinaire

När jag bodde i Montreal fick jag lära mig att tycka om den klassiska judiska deli/dinern. Där man får corned beef, pastrami och sånt. Jag hade läst om Eleven City Diner innan och det verkade vara precis vad jag vad ute efter. Det var det. Precis som det ska vara, bara ännu bättre. Även om det egentligen handlar om en sorts rekonstruktion. Jag tyckte inte det märktes alls. Och det var galet mysigt på det där sättet som vi europeer indirekt redan har koll på tack vare dinerns roll i tusen amerikanska filmer.
Jag åt frukost (well). En deli scramble gjord på pastrami, corned beef, egg og cheddar. Med stekt potatis, rostat bröd, amerikanskt kaffe och färskpressad OJ. Och frikostigt med Hebrew National Deli Mustard.

Chipotle - Taco Bell möter Starbucks

Ibland får det bli enkelt och ospännande. Som när man precis har kommit till stan, är vrålhungrig och ligger sju timmar före alla andra.
Chipotle verkar vara någon sorts lyx-Taco Bell. In med lite organiska ingredienser, mer autentisk mat och coolare musik. Men franchise (eller kedja) är det.
Jag åt en Fajita Burrito (jo, både-och) med barbacoakött (gott!), ris, cheddar och tomatillo-chili salsa. Det var riktigt gott måste jag säga.